Igår promenerade jag hem från jobbet. Solen gick ner mellan de gamla husen, jag lyssnade på Lanas nya singel Love (som förövrigt är loove) och gick på promenadgången på Karlavägen. Thiago var lerig om tassarna efter regnet som var dagen innan och jag pratade med Frida via mina stora vita hörlurar sista biten. Fick en euforikick när jag sedan kom hem och insåg att mina ben inte hade gjort det minsta ont. På att inte kunna ha promenerat på 15 minuter utan dödlig smärta på 6-7 år till att kunna gå vart jag vill, hur länge jag vill. Firade med att skaffa gymkort på ett gym bredvid våran lägenhet som har spa. Yey.