Jag är beroende av sjöjungfruar. OK, beroende är väl kanske fel ord - besatt är väl kanske rätt? Har varit och kommer kanske alltid att vara också. Det ligger på den nivån att jag kan ligga och kolla på youtubeklipp i timmar på proffesionella sjöjungfruar som har föreställningar osv. Tror lätt jag var en sjöjungfru i mitt tidigare liv.

 

 

Jag klarar det mesta själv. Tror faktiskt att jag skulle kunna vara ensam på denna jord och ändå sköta allt. Jag kan klippa hår, jag kan laga mat, jag kan vara elektriker, jag kan vara inredare, jag kan vara rörmokare, jag kan vara sjuksyster, jag kan vara polis (behövs poliser om jag är den enda på jorden? måste jag vara tjuven då också?).

  Nämen, det är mycket som jag kan själv. Jag är väldigt praktisk och har lätt att fixa saker. Jag gör saker hellre själv än att behöva vänta någon timme för att få hjälp. Dock är jag extremt slarvig och har svårt att hålla koll på saker. Så någon bankman(kvinna?) kanske jag inte skulle klara av att vara.

 

Jag gillar hundar mer än människor.

 

Varje dag funderar jag på att ta bort min instagram. För att sedan skaffa en ny. Jag känner ju inte ens hälften av dem som följer mig. Varför ska dem då se vad jag gör på dagarna. Varför ska dem göra så jag inte vill vara lika privat på min instagram. Jag vill ha det som här på bloggisen. Ni som följer och går in här och läser är sådana som faktiskt (förhoppningsvis) är sådana som är intresserade av mig och mitt liv. Varför ska min klasskompis från första klass följa mig vad jag gör idag? Vi skulle ju inte ens hejat om vi mötte varann på stan. 

 

Mina största fobier är havet och rymden. Fast inte själva havet eller rymden i sig utan allt som rör sig där. Hur vidrigt är det inte med ubåtar? Dem åker under vattenutan där det är alldeles nattsvart, kallt och ingen ser dem (ryser när jag skriver detta). Eller rymden då, när tar rymden slut? Vad finns där? Uäk. Tur jag inte är någon rymdforskare så jag måste bry mig :-)